RFR 2, 2019


The Council for Financial Reporting (Rådet för Finansiell Rapportering) has published an exception for Sweden from RFR 2 IAS 8 Accounting Policies, Changes in Accounting Estimates and Errors when applying RFR 2 IAS 23 Borrowing costs. The exception is temporary for 2019 (fiscal years starting during 2019).

From 2019 new corporate tax legislation in Sweden states that interests are not allowed to be accounted for as assets. The tax change is not applied retrospectively. For some assets this is in conflict with IAS 8 which demands changes in an accounting policy to be applied retrospectively.

The exception means that legal persons who change their policy for accounting of interests during 2019, from assets to costs, will not have to apply the change retrospectively.




In Swedish

Rådet för Finansiell Rapportering (RFR) har publicerat ett undantag från RFR 2 IAS 8 Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel vid tillämpning av RFR 2 IAS 23 Låneutgifter. Undantaget är tillfälligt för 2019.

Retroaktivitet medför konflikt redovisning – beskattning

Nya skatteregler för företag innebär bland annat att ränta inte får aktiveras skattemässigt från och med 2019. Gamla aktiveringar får alltså ligga kvar. Det innebär att ändringen gäller framåt, inte retroaktivt.

Företag som hittills haft redovisningsprincipen att aktivera ränteutgifter kommer i många fall att byta princip 2019 till kostnadsföring. Det går bra för juridiska personer enligt IAS 23. IAS 8 innebär dock att ändringar av redovisningsprinciper ska tillämpas retroaktivt, som om den nya principen hade tillämpats från början. Ingående balans för eget kapital ska räknas om (p. 22 IAS 8).

Tillfälligt undantag från IAS 23 och IAS 8

En retroaktiv omräkning enligt IAS 8 kommer i konflikt med att skatteändringen inte är retroaktiv. För tillgångar inom det kopplade området innebär det att rätten till räkenskapsenlig avskrivning förloras.

RFR har därför infört ett undantag i RFR 2 Redovisning för juridiska personer från IAS 8, i en ny punkt 3 under IAS 23r.

“Vid byte av redovisningsprincip från aktivering till kostnadsföring av låneutgifter behöver reglerna i IAS 8 ej tillämpas i juridisk person. Istället får ett företag redovisa den ändrade redovisningsprincipen framåtriktat från den första tillämpningsdagen.”

Undantaget får tillämpas för räkenskapsår som påbörjas under 2019.

Påverkas K-reglerna?

Åtgärden från RFR väcker frågan om samma konflikt kan uppstå när någon av K-reglerna tillämpas. Mitt svar blir nej efter följande analys.

Årsbokslut

Frågan om konflikt mellan redovisning och beskattning faller för årsbokslut eftersom ränta inte får aktiveras.

Möjligheten att aktivera ränta för lånat kapital under tillverkning av en tillgång regleras i 4 kap. 3 § 4 st. ÅRL. Men årsbokslut upprättas enligt reglerna i 6 kap. 4 § BFL, som bara hänvisar till 4 kap. 3 § 1 st. ÅRL beträffande anskaffningsvärdet för anläggningstillgångar. Hänvisningen från BFL till ÅRL för årsbokslut omfattar alltså inte aktivering av ränta och därför kan ränta inte aktiveras i årsbokslut.

  • K1 Förenklat årsbokslut för enskilda näringsidkare (BFNAR 2006:1)
    • Inget om aktivering av ränta
  • K1 Förenklat årsbokslut för föreningar (BFNAR 2010:1)
    • Inget om aktivering av ränta
  • K2 Årsbokslut (BFNAR 2017:3)
    • Förbud mot aktivering av ränta (9.15 K2 ÅB)
Årsredovisning

Ränta får inte aktiveras i K2 men i K3. Frågan om konflikt mellan redovisning och beskattning faller för K2, men behöver redas ut för K3.

  • K2 Årsredovisning i mindre företag (BFNAR 2016:10)
    • Förbud mot aktivering av ränta (10.15 K2 ÅR)
  • K3 Årsredovisning och koncernredovisning (BFNAR 2012:1)
    • Ränta får aktiveras (25.4 K3)
    • Ränta får kostnadsföras i juridisk person även om den aktiverats i koncernredovisningen (25.7 K3)
    • Byte av redovisningsprincip ska som huvudregel göras retroaktivt (10.4 K3), men med ett viktigt undantag

Då uppkommer följdfrågan om hur byte av redovisningsprincip för räntor ska hanteras i K3. Jag kommer fram till att varken större eller mindre företag som tillämpar K3 behöver räkna om jämförelsetalen retroaktivt. Därmed har vi ingen konflikt mellan redovisning och beskattning och rätten till räkenskapsenlig avskrivning kan behållas. Jag bygger denna slutsats på följande.

Undantag för byte av redovisningsprincip pga. lagändring

Byte av redovisningsprincip på grund av ändring i lag ska redovisas enligt övergångsbestämmelserna till ändringen. Andra byten ska redovisas med retroaktiv tillämpning (10.4 K3).

Första kriteriet, ändring i lag: Företag som byter redovisningsprincip under 2019, från aktivering till kostnadsföring av ränta, gör som jag ser det på grund av lagändring – 2019 års ändringar av IL (SFS 2018:1206).

  • Ränteutgifter ska inte räknas in i anskaffningsvärdet för tillgångar (ny paragraf, 14 kap. 16 a § IL)
  • Följdändringar om anskaffningsvärde för
    • Lager (17 kap. 33 § IL)
    • Inventarier (18 kap. 12 § IL)
    • Byggnader (19 kap. 15 § IL)
    • Markanläggningar (20 kap. 13 § IL)

Andra kriteriet, redovisning enligt övergångsbestämmelserna till ändringen: Förbudet att räkna in ränta i anskaffningsvärdet för tillgångar, enligt paragraferna jag kommenterade i förra stycket, ska tillämpas första gången för beskattningsår som börjar 2019-01-01 och senare (övergångsbestämmelserna till SFS 2018:1206, p. 2). Alltså inte retroaktivt.

Större företag som tillämpar K3 uppfyller därmed enligt min mening båda kriterierna i 10.4 K3 för att inte behöva räkna om jämförelsetalen när de ändrar redovisningsprincip under 2019 från aktivering till kostnadsföring av ränta. Skulle principen ändras under ett räkenskapsår som påbörjas senare än 2019 saknar vi dock ett samband med ändringarna i IL 2019 och då kan slutsatsen bli att jämförelsetalen måste räknas om.

Mindre företag som tillämpar K3 behöver inte räkna om jämförelsetalen, alltså ingen retroaktivitet, förutsatt att upplysning lämnas i not om att ingen omräkning har gjorts (3 kap. 5 § 4 st. ÅRL, 10.7 kommentaren K3)

Sammanfattning

Kärnfrågan är om en ändring av redovisningsprincip 2019, från aktivering till kostnadsföring av ränta, måste tillämpas retroaktivt och därmed kommer i konflikt med skatteregler om räkenskapsenlig avskrivning.

Årsbokslut

För årsbokslut faller frågan, både enligt K1 och K2, eftersom ränta inte får aktiveras. Här finns bara alternativet att kostnadsföra ränta och då blir det inte aktuellt att ändra redovisningsprincip.

Årsredovisning

För årsredovisningar faller frågan enligt K2, eftersom ränta inte får aktiveras här heller.

Däremot kan ränta aktiveras enligt K3. Företag som har aktiverat ränta och ändrar redovisningsprincip 2019 till kostnadsföring, på grund av årets ändrade skattelagstiftning, behöver inte redovisa ändringen retroaktivt. Jag stödjer mig då på att redovisningsprincipen ändras på grund av årets ändring av IL och att övergångsbestämmelserna till lagändringen inte är retroaktiva.

IAS 8 saknar motsvarande undantag från retroaktiv tillämpning i redovisningen och därför behövde RFR införa ett tillfälligt undantag för juridisk person i RFR 2.

Utbildningar

Jag hoppas att du har nytta av innehållet. Du är välkommen att anlita mig för utbildningar på plats hos er organisation. Se exempel på ämnesområden på sidorna om utbildningar:


Visit the Web Shop and get inspired! | Besök Nätbutiken och bli inspirerad!

Method: Bringing Theory to Practice
Results: Web Shop
Stay Informed: Newsletter

Subscribe to this Blog by Email

Newsletter  |  Nyhetsbrev